Tid det tog att få nytt jobb efter uppsägningen: Två månader
Antal nya gråa hår jag fick av att vänta: cirka 30
Antal timmar jag spelade datorspel för att döva min ångest: Cirka 100
Antal bra kurser i att söka nytt jobb jag gick: En
Löneökning i tusenlappar: Sju
Antal minskade semesterdagar per år: Tio
Glädjen: Sjuttiotusen procent
Igår kom jag överens med mina nya arbetsgivare om att börja jobba hos dom. Det känns...väldigt bra för att använda ett försiktigt uttryck. Väldigt bra att få komma till ett modernt, ungt, framåtblickande, positivt, expansivt och samtidigt tryggt och stabilt företag. Det känns också väldigt bra att få komma ur det limbotillstånd som råder när man har uppsägningstid. Man är inte längre önskvärd men förväntas ändå sitta på jobbet av någon outgrundlig anledning som jag inte riktigt begriper. Jag kan förstå att man ska lämna över arbetsuppgifter och avsluta saker. Men sen? Sen är det bara trams att man ska sitta vid sitt skrivbord bara för sakens skull. Sen ska man stöttas så långt det bara går i jakten på ett nytt jobb. Det är bra för individen, arbetsgivaren och samhället. Att blicka bakåt i den situationen är bara kontraproduktivt och sånt kan jag bli helt vansinnig på.
Nu ska det bli förbannat roligt att lära känna nya människor, lära sig en ny bransch och få en chans att göra något meningsfullt.